Tex Vad man måste göra om hon blir låg men äter mat eller tar dextrolsol men värderna vägrar ändå stiga och man hamnar i situationen att hon kan hamna i koma fast man gör allt man ska för att hon ska gå högre upp. Nu bor vi nära sjukhuset tack gode Gud men allt går så snabbt. Bara känslan att se sitt barn krampa och faktiskt kan dö i ens famn om man inte handlar rätt i situationen. 

Utbrott och humöret som blir av att hennes kropp är trött om det varit mycket höga värden eller är höga värden. Vid allt för höga värden kan dom faktiskt till och med hallucinoera så dom ser Ormar på bordet fast det inte ens finns där. säga fula ord och även att dom själv blir ledsen för dom kan vara dum/otrevliga mot vänner/släkt utan att mena det.

 Att man aldrig kan släppa. Måste gå upp flera gånger per natt för att hålla koll då dom kan ligga bra när dom lägger sig men värdet går ner på mindre än en timme så dom hamnar i koma om man missar nått. Kolla så dom inte får ketoner i blodet och det surnar om värderna inte går ner eller när dom får magsjuka så är det fruktansvärt som både som barn och förälder för då är det inte sova alls. 

Jag har levt med min egen far som hade diabetes men trodde inte det va ett sånt jobb och nu förstår man ju mycket av hans mående ibland som va svårt och förstå då vid så ung ålder. 

Jag läser i grupperna att vissa inte sovit en hel natt på flera år och jag förstår dom. 

Jag kan i princip aldrig släppa mitt barn i någon annans händer. Allt går så snabbt och sett hur hemska saker som hänt när folk släppt iväg barnen när folk inte kan. Fruktansvärda konsekvenser.