I flera dagar har jag funderat kring framtiden. Vart jag vill och vad jag måste göra för att återskapa mina drömmar och den framtid som jag hoppas på att få och även få leva. Det kommer definitivt inte bli en lätt resa men samtidigt en resa som måste göras. och det är lika bra att ta tag i det så fort man kan än att vänta ut det. Just nu i skrivandets stund så ligger jag och kollar ett avsnitt av Sofias änglar. Älskar hela programmet och ser det gärna så fort jag får chansen. dock tas det ju som oftast till tårar av både frustration av vad många fått gått igenom men även skratt och gråt för den hjälp och uppskattning som visas. I förrgår hade jag jag en fästing på mig (OMG) bak på min högra axel. förstod inte vad det var först. Men så fruktansvärt äckliga djur så jag kräks. ussshhhhh